Till minne av ett förlorat konstverk.

Sporthallen i Halmstad- byggd 195. VBP skapade bland annat mosaiken som ramade in entrépartiet.

Sporthallen i Halmstad- byggd 1955. VBP skapade bland annat mosaiken som ramade in entrépartiet.

Det finns vissa saker man ångrar. Och så finns det vissa saker man ångrar så att det nästan gör ont. En sådan sak är att vi inte stred bättre för att bevara Vilhelm Bjerke Petersens stora väggkonstverk i gamla Sporthallens källare.

Vilhelm Bjerke Petersen var en dansk konstnär som bodde i Halmstad under många år. Han var också en internationell konstnär i allra högsta grad – hade studerat för Kandinsky och Klee i Tyskland tidigt 30-tal och hade starka kopplingar till Paris konstliv. Han kände också konstnärerna i Halmstadgruppen väl – de hade ställt ut sina surrealistiska konstverk tillsammans redan i mitten av 30-talet i Köpenhamn.  Man kan förmoda att det var just den kopplingen som gjorde att han flyttade till Halmstad med sin familj 1944. Det var ingen frivillig flytt, Bjerke Petersens målningar med starkt politiskt innehåll och kritik riktad till nazismen föll inte i god jord i det ockuperade Danmark.

Konstnären hade alltså bott i Halmstad i 10 år när han fick uppdraget att delta i utformningen av den nya Sporthallen. Han var verkligen klippt och skuren för uppdraget- under hela 50-talet arbetade han intensivt, bland annat genom att publicera artiklar och böcker, med att sammanföra arkitekturen med konsten. Han skrev till exempel i sin bok Konkret Konst:

Arkitekten kan vara konstnär, javisst, men inte på samma sätt som målaren eller skulptören. Arkitekten skapar den bärande konstruktionen (organismen) och dess många delar (organs) harmoniska proportionering och inbördes funktion. Men konstnären kan få den att andas. Arkitekten behöver alltså konstnären. Inte för att denne skall placera en ”tavla” i hans hus, men för att gemensamt kunna skapa en arkitektoniskt- konstnärlig atmosfär.” 

Konsten skulle enligt hans åsikt inte vara endast utsmyckningar på färdigställda byggnader utan det viktiga var att konsten blev en del av byggnaden och därmed lyfte helheten. Detta är en tanke som med lätthet kan läsas i hans arbete med Sporthallen. Bjerke kom att utföra flera gestaltningar i huset, bland annat på fasaden. Men det stora praktverket hamnade i källaren, i anslutning till bowlingbanorna. Konstverket som en del av bowlingbanorna!Verket blev ca 10 meter långt och motivet föreställde genialiskt nog  stiliserade bowlingklot (fyrkantiga!) på väg mot käglorna- nästan som rörliga, “filmiska”, stillbilder. Snacka om arkitektur, konst och aktivitet i en och samma anda! Tekniken var dessutom raffinerad- puts och mosaik skapade en nivåskillnad som skapade en tredimensionalitet. När bowlingbanorna lades ner (oklart när- någon som vet?) hamnade konstverket utanför sitt tänkta sammanhang och glömdes snart bort i sin källare.

 

bjerkeNär Sporthallen så skulle rivas lades all kraft och fokus på att rädda Sven Jonsons två mosaiker som också fanns i huset. Det var ett enormt jobb som tog tusentals timmar och kostade stora summor. Bit för bit plockades mosaikerna ner och monterades upp igen på plats i Halmstad Arena där man idag kan beskåda verken. Tyvärr lade vi inte lika stor kraft på att rädda Bjerke Petersens praktverk. När huset slutligen revs (efter  många protester från Halmstadborna) 2010 försvann konstverket för alltid.

Jag har funderat mycket under åren på det där konstverket som gick förlorat. Det enda som tröstar mig är ekot av Bjerke Petersens egen röst – att konsten var en del av huset och sitt sammanhang. Jag är inte säker på att han hade gillat att vi hade flyttat verket. Inte desto mindre blir det viktigt att sprida kunskapen om Bjerke Petersen och hans fantastiska insatser att förena konsten och arkitekturen i Halmstad.

Karolina Peterson, Konstavdelningen

 

This entry was posted in kulturpolitik, offentlig konst, Uncategorized and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a comment