Veronica Lindahls ord om sitt konstnärskap

Just nu pågår utställningen Halmstadkonstnärer 3 x 3 och vi har bett medverkande konstnären Veronica Lindahl att skriva en text om sitt konstnärskap och vad hon visar i utställningen.

Skulpturgruppen “Prognosen cirklar i dolda insikter” av Veronica Lindahl

Den där linjen som är så tunn att den nästan inte syns men som gör att man kan skönja en form. Att med några streck få fram en rörelse eller riktning på en kropp. Fascinationen kring hur mycket känslor som kan rymmas i linjer.

Tecknandet är en kombination av mina tidigare studier där skisser varit grunden till att forma fram idéer innan man förverkligar och bygger. Därav har pennan blivit verktyget som hjälper mig att få fram bilder, världar och se om en produkt är värd att realisera.

När jag arbetar försöker jag nollställa mina tankar, att man t.ex. inte vet hur ett träd ser ut när man ser eller hör ordet träd. Det tankesättet har jag haft med mig från mina studier i möbeldesign (t.ex. funktionen att göra något att sitta på men samtidigt bortse från tankarna hur en traditionell stol ser ut, som om man aldrig sett en). Det är ett roligt sätt att arbeta på, blir som en utmaning. Bryta det förutsägbara och skapa en ny värld med nya varelser som får olika icke förväntade kroppsdelar. Enskilda delar sätts ihop men har ett samband, kanske att de tillsamman symboliskt bildar en tanke över vad som händer i världen och just nu. En ny miljö, poetisk, men kall. I en annan dimension, ett annat landskap, som en klinisk öken utan växtlighet eller ett tomt papper. Nästan dött. Figurerna kan tyckas vara söta men har en ton av något obehag. Jag klär varelserna i kläder/dräkter som har sin bakgrund i att jag från liten har ritat kläder.

“Satin Justerar raster” av Veronica Lindahl

I första delen av utställningen 3×3 på konsthallen tillsammans med Günther Teutsch och Minna Svensson kan man se några av mina nya verk. De är en vidareutveckling av ett projekt jag medverkade i på rådhuset där några konstnärer blev tillfrågade och med fria händer tilldelade varsitt rum. Gestaltningen i rummet fick gärna ha en anknytning till nutiden och vad är inte aktuellt om inte boendet. Bostäder är ett ämne som det står om i tidningen och talas om på radion. Rekordförsäljningar, amorteringskrav, räntor och bubblor, människor på flykt från sitt boende, krig och klimatflyktingar. Bostad är viktigt, man behöver ett krypin där man kan vara trygg och må bra. Jag arbetade med hus och fåglar. Fåglar med anknytning till Halland och Harplinge (som rummet heter). Fåglars flyttande och boende. De och alla andra djur påverkas av vårt leverne. Tornugglan som gärna bor i kyrktorn och ladugårdar, vad händer när lantbruket och byggnader förändras. Det är intressant hur allt hänger ihop. I denna utställning fortsatte jag med hus och tegel av fågelfjädrar, vilket bland annat resulterade i en skulpturgrupp bestående av små hus på långa ben. Ett orosmoln som cirklar över husen. Någon söker skydd. På några av bilderna kan man se byggstenar med fågelfjädrar, som en arbetsplats, eller är det något som har rasat?

 Veronica Lindahl

 

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s