Museer, revolutioner och relevans.

 

BarnI dag firas International Museum Day över hela världen och då kan man ju fundera på det här med museer. Vad är syftet med dess existens egentligen? Vad fyller de för funktion?

Jag tror att nästan alla får upp någon slags tanke i huvudet när ordet ”museum” kommer på tal. De allra flesta av oss har ju också vid någon tidpunkt i livet besökt ett museum, vi bär alla på personliga erfarenheter som formar våra definitioner.

Men låt oss börja med en liten historialektion. Museet som institution uppfanns under andra hälften av 1700-talet. Det är upplysningens århundrade vi talar om här. Världen ska undersökas och ordnas! Det hänger naturligtvis också ihop med en mindre smickrande del av vår Europeiska historia, nämligen kolonialismens framfart och exotiseringen av andra kulturer. Det hade länge funnits ett intresse hos privatpersoner att samla på prylar – inte minst ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Men det är inte förrän i mitten av 1700-talet som man kommer på att man  även kan visa upp samlingarna för allmänheten. Britterna är tidigt ute, Brittish Museum grundas redan 1759, här i Sverige dröjer det ytterligare några decennier innan Naturhistoriska museet offentliggör sina samlingar 1786. I Frankrike öppnar museerna spännande och logiskt nog i revolutionens kölvatten. Här  fanns sedan århundranden tillbaka fantastiska samlingar, exempelvis med konst i Versaille. Dessa kom senare att utgöra grunden för Louvren som öppnar för folket 1793, symboliskt nog samma år som Ludvig XVI halshuggs i giljotinen. Konsten och politiken går ständigt hand i hand genom vår historia (och samtid!).

Denna korta, och en smula förenklade, översikt ger oss en bra utkikspunkt, när vi funderar vidare på museers syfte. Det handlar om i grunden om en vilja att  tillgängliggöra något för allmänheten, för folket. Museerna kom också att fylla en viktig funktion under århundranden att förmedla och demokratisera kunskap.

Men museerna historia och verksamhet har också genom åren problematiserats, inte minst under 1900-talets senare del och fram till i våra dagar. I postkolonialismen och feminismens kölvatten har relevanta frågor lyfts kring VAD som visas på våra museer, VEMS perspektiv berättas? I VILKET syfte? Det har varit ett nödvändigt stålbad för museerna att ta sig an dessa frågeställningar som ju också är relevanta i samhället i stort. I dag fungerar många av våra museer som plattformar för olika röster, men också som en slags granskare av vår historia och våra föreställningar. Det är en viktig och unik funktion tänker jag. Och den kommer att bli än viktigare ju fler perspektiv vi möter i samhället.

Dags att tänka om! Dagens museer är inte längre statiska, tysta, elitistiska arenor för konst och kulturhistoria. Det handlar inte längre om att bara tillgängliggöra och visa upp ett kulturarv. Inte heller om att ge några facit. Snarare är dagens museer experter på att ställa listiga frågor. Det gör museerna till en viktig part i samhällsdialogen- de existerar och verkar i mötet och samtalet med publiken. Här ligger också en av framtidens utmaningar för museerna, att bli relevanta för fler, att inkludera fler perspektiv och berättelser. Tillgängliggöra. Ta bort barriärer, oavsett om det är vitt skilda saker som entré, språk eller funktionsvariationer.

I mötet mellan museerna och människor kan nämligen – i bästa fall – en mängd saker uppstå. Det är en arena för tankar, upplevelser, magi, möten, kunskap och förståelse. För sig själv och för andra.

/Karolina Peterson, Konstavdelningen

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s