Auschwitz genom barnens ögon

örjan.jpgDet är bara några dagar kvar av Örjan Henrikssons utställning Auschwitz KZ I-II på Halmstads Konsthall. Det har varit en deppig period, där besökare kommit in och frågat ”är det en fotoutställning?” och gått ut bedrövade, mumlat något om att det var fruktansvärt det som hände. För vad ska man säga? Vi vet vad som hände, vi har läst om det på historielektionerna, vi har sett otaliga filmer och dokumentärer, och vi har kanske t.o.m. besökt något av koncentrationslägren i Europa på en skolresa eller semester. Så vad finns det kvar att säga?

Det finns de som har nya saker att säga om det här, som tänker nya saker. Under utställningen har vi genomfört ett skapande skola-projekt där ca 30 skolklasser i årskurs tre till sex har läst Anna-Clara Tidholms bok Min brorsa heter Noa, som handlar om nynazism ur en åttaårings synvinkel, och därefter fått en visning av utställningen.

Att planera en visning om förintelsen för barn i åldern 9-12 år är (tro mig) inte det lättaste. Kan jag prata om gaskammare och tortyrpålar? Kan jag berätta om massteriliseringar, arbetsläger och medicinska experiment på barn? Det går. Enligt läroplanen läser man om andra världskriget och förintelsen från årskurs 7, men de lärare som tog med sina elever till utställningen hade pratat om det i klassen innan och på frågan ”vad vet ni om Hitler?” fick jag en mängd svar: Han var vegetarian. Han älskade sin hund. Han hade själv judiskt påbrå. Han begick självmord tillsammans med sin tjej. Men den första i klassen som räckte upp sa alltid: Han var en riktig dumming. Barnen har berättat engagerat om vad de vet om koncentrationsläger, om hakkors, om hur man kan ta en stor magnet och samla in alla vapen i världen så att det aldrig mer blir krig. Och de har frågat nyfiket, ihärdigt, om hur man kan göra så mot andra människor, och varför det blir så. Jag har försökt hålla en röd tråd av hopp genom visningen, och pratat om att det var många som kämpade emot nazismen. Men jag har mötts av många tårblanka ögon.

De har blivit arga, upprörda, ledsna, bedrövade, och de har delat med sig av sina känslor och upplevelser. För många av oss är kriget och förintelsen långt borta, men jag har träffat elever som har berättat om sina familjers erfarenheter. En flicka berättade om sin gammelmormor som genomlevde första och andra världskriget, och kriget på Balkan. En pojke svarade ivrigt på frågor i början av visningen och var intresserad och inläst på ämnet, som många pojkar är i den åldern. Efter ungefär halva visningen började han gråta, synligt och högljutt, men han stannade och lyssnade på hela visningen. Efteråt kramade jag om honom och frågade hur han mådde. ”Jag är resande, många i min släkt dog i Auschwitz.” Förintelsen är närmare än vi tror.

Vid varje visning har det kommit fram barn efteråt och frågat ”hade jag klarat mig?” Och vad svarar man? Ja, du har blont hår och blåa ögon, du har ingen funktionsnedsättning, du är inte judisk. Men tänk om du hade en judisk kompis du försökte hjälpa, och blev påkommen? Tänk om du inte skrev under på den nazistiska ideologin? I ett samhälle där man gör skillnad på människor, där man säger att vissa är mer värda än andra, att några inte förtjänar att leva utan faktiskt aktivt bör utrotas, i ett sådant samhälle är det ingen som klarar sig.

Samtalen med de här eleverna var det viktigaste och bästa jag gjorde under 2015, och jag är mycket tacksam för de engagerade lärare som undervisar om dessa ämnen så tidigt, och som helt säkert fortsatt diskussionerna i klassrummen.

Ylva Brännström, konstpedagog.

Advertisements
This entry was posted in Halmstads Konsthall and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s