Konstens rätt och skyldighet att vara obegriplig.

Det finns en oändligt starkt drivkraft, inte minst i vårt västerländska samhälle, att förstå saker. Det är en drivkraft som har sin grogrund i upplysningstidens Europa på 1600-talet och som mångt och mycket har lett fram till och format vårt individ- och förnuftsorienterade samhälle.

Tro, mystik och dunkelhet ersattes av vetenskap, förnuft och ljus.  Strukturer och system. Kategorier. Vi vet hur världen ser ut och ska se ut, baserad på rationell kunskap och egna erfarenheter. Vi litar på systemen, de hjälper oss men skapar också fördomar.  Saker och händelser som man känner igen och kan härleda till tidigare erfarenheter, bekräftar och tryggar vår existerande världsbild och lämnar lite därutöver.

The Gatekeeper...

Pontus Christian Anderssons skulptur “The Gatekeeper”. Visas på Halmstads Konsthall i sommar. Obegriplighet i sin mest vackra/fula (välj själv) form!

Ibland kommer konsten in och stökar till världsbilden. Kanske bara med en lätt darrning, ibland med en jordbävning. Konstens storhet är nämligen att den existerar obekymrat i olika fält, att den navigerar fritt mellan tro, förnuft, mörker och ljus och den tar, magiskt nog, sin slutgiltiga form i mötet med sin betraktare. Inte sällan mynnar mötet ut i ett stort, provocerande frågetecken. Vad är detta? Jag fattar inte? Obegripligt!

Att inte förstå ses som ett radikalt misslyckande i vårt förnuftsdrivna samhälle. Då blir saker och ting konstiga och inte sällan obehagliga.  I bland kommer reaktionerna i form av ett raljerande över konsten. Eller ilska. Det är konsten det är fel på! Eller konstkritikerna som hävdar att de förstår! Kejsarens nya kläder!

Det är alltid kul att jobba med barn och konst. De blir nämligen nästan aldrig sårade eller upprörda när de inte förstår. De frågar istället och närmar sig ofta med en nyfikenhet det obegripliga. Jag tänker att det beror på att deras ramverk hur världen ska vara och se ut ännu inte är fixerade och färdiga. Att allt fortfarande är möjligt och tänkbart. Att det obegripliga öppnar upp för något okänt och outforskat.

Hur svårt kan det vara att inte begripa?

Konsten är väsentlig där, liksom kultur i alla dess former. Att inte förstå vad det är man ser är inte nödvändigtvis en provocerande återvändsgränd. Det kan också vara början till ett annat sätt att se på världen.

 

/Karolina Peterson,                                               chef,  Konstavdelningen

Advertisements
This entry was posted in Halmstads Konsthall, kulturpolitik. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s