Gästbloggare: Halmstads kulturnämnd/Dan Öjvind Gasstorp.

I höst kommer ni läsare kunna följa en rad olika gästbloggare. Under september ger vi rum åt representanter från Halmstads kulturnämnd. Vad finns i huvudet hos en kulturpolitiker? Först ut är Dan Öjvind Gasstorp (c).

Han och hans fru bodde i “Kalla rummen”, den del av hallandslängan som ännu inte var vinterbonad. Någon av somrarna tidigt 1950-tal. När pappa mjölkat samlades vi till frukost. Då tittade hans fru oftast in och sa:
– Artur är redan ute och målar.

Egefelt mm 005

Pappa blev inte surare på gåramålaren än att han gav 300,- för denna olja på duk – sedan han målat dit mig och cykeln i förgrunden till höger.

Det var fantasieggande. Han tog cykeln. Staffli, duk, oljefärger och penslar på pakethållaren. För att måla en ko i morgonsolens motljus. Eller några som arbetade på fälten. Eller en vanlig gåramålning. Jag hade gärna följt med. Sett hur han gjorde.Men inte ens när han senare på dagarna var hemma och målade stilleben fick jag se på.
-Artur måste ha ro när han arbetar, sa hans fru.
-Arbetar, fnyste Erik, lantarbetaren.

Trots att jag störde, var närgånget nyfiken, så måste han ha gillat mig. Påmint om deras barnlöshet. För även om han senare försökte skyla över, påstå att det var ett skämt, så hade de säkert noga övervägt sin fråga:
– Jo, vi undrar om pojken inte kunde få följa med när vi flyttar hem till  Stockholm.
– Följa med? Vad menar ni?
– Ja, flytta hem till oss. Få ett gott liv, med stadens möjligheter!
– Ni skämtar väl!

Med ett ögonkast på hustrun retirerade han: Jo, det var ett skämt. Så som man testar barn…Åren därefter funderade jag ofta på vad som skulle hänt om inte mina föräldrar blivit så bestörta inför tanken att ge bort sitt barn. Ett annat liv! Långt från cykelstrapatserna och tågpendlandet. Långt från ensamheten och tråkigheten.

Släktkonst 006

En av mina äldre kusiner var konstnär liksom hans fru May. Bägge sönerna, Leif och Rolf, blev också bildkonstnärer. Leifs bild på mamma i författarvrån har betytt mycket för mig.

Samtidigt väckte det en ambition att forma ett gott liv där jag var. Redan som 14-åring kom jag med i styrelsen för lokalavdelningen av Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund. Sedan dess har jag försökt kämpa mot den ”lantlivets fördumning” som ledande socialdemokrater vid denna tid talade om. På olika sätt har jag försökt att arbeta för att alla – oberoende av bostadsort, ekonomi, ålder och funktionshinder – ska ha möjlighet att vara kulturaktiva.Det är viktigt att börja med barnen. Förskolan och skolan ska väcka och utveckla barns lust till skapande. Gärna låta dem möta professionella kulturarbetare, uppleva ambulerande teater-, dans- och musikföreställningar. Ta dem till muséer och kulturinstitutioner. Vi har länge varit bortskämda med en bra kulturskola i Halmstad. Men i takt med att verksamheten breddats har den blivit allt mer koncentrerad till centrala staden och Furet. Kulturskolan måste satsa på att ha verksamhet i tätorterna utanför staden – och bredd i aktiviteterna också på orter som Oskarström, Getinge och Trönninge.

För att ha liv i bygdeskolor, bygdegårdar, församlingshem och närbibliotek också kvällar, lov och helger är det viktigt att stötta föreningslivet och studieförbunden – både ekonomiskt och praktiskt. Studieförbunden har dessutom stor betydelse för människors möjligheter att själva vara skapande och att utveckla sina intressen i samverkan med andra – antingen det handlar om att skapa en blogg eller renovera möbler, prata om skönlitteratur eller dansa breakdance. Unga som med studieförbundens stöd till exempel studerar musik, dans eller teater lär sig samtidigt demokratiskt samarbete samt ledar- och entreprenörskap. Alla närbiblioteken har en bra barnverksamhet – och det är särskilt viktigt eftersom studieförbunden inte får bedriva verksamhet med och för barn. Men spännande vuxenverksamhet får inte vara förbehållen de tre stora biblioteken (stadsbiblioteket, Söndrum och Vallås). Biblioteket i Simlångsdalen (med eldsjälen Bengt-Göte Bengtsson) är ett föredöme då det gällt att tillsammans med studieförbund och kulturföreningar ge invånarna i bygden musikföreställningar i världsklass. De andra närbiblioteken borde söka sin nisch.

Lika gärna som jag kan handla kvällsmat i en ”Laxomat” borde jag kunna låna böcker och läsa tidskrifter på närbiblioteket också när det är obemannat.

Jag vill se ett program för att stötta caféer och mötesplatser i småorterna och för att förlänga säsongen utefter kusten.

Både turismen och kommuninvånarna skulle vinna på om kommunen satsade mer på att visa vägen till spännande upplevelser på landsbygden. Martin Berntsons brukskonst i Skintaby smedja blir inte sämre av att han försöker leva på den. Upplevelserna hos Magnus i Steninge Glashytta blir inte mindre av att han tar en måttlig peng för sin pedagogiska verksamhet. Patrik Leonardssons fotokonst bleknar inte av att ställas ut nära syltburkar och saftflaskor i Särdals kvarn. Om konstnärerna i Skipås har öppen ateljé varsin dag i veckan kan de väl tillsammans få komma med på kommunens konstkarta?

Det gladde mig oerhört när vi häromåret fick ge kommunens kulturpris till Albert Olssonsällskapets teatergrupp. Deras teater i Hålan har fått människor av alla de slag och åldrar att agera för publik – eller att mer i skymundan vara del i en skapande process. Mer så’nt! Låt Nolltrefems idépeng och ungdomsteatersatsningen i Oskarström bli starten på något som sprider sig till fler orter!

Västerhagen och golf 005

Ungdomar från Kvibille BK förstärker klubbkassan genom att vara funktionärer vid tisdagsdanserna i Västerhagen.

Jag är inte dansant och sliter därför inte tiljorna i Västerhagen. Men jag imponeras av hur de tisdag efter tisdag fyller parkeringsplatserna och av hur samspelet mellan mogna dansare och lovande fotbollsspelare gjorts till ett vinnande koncept. Extra glad över verksamheten blev jag sedan jag på en konferens om kultur för äldre förstått hur hälsosamt det är att dansa. Inte bara dans – kultur är friskvård! Det är oerhört viktigt att kunna vara kulturaktiv också när funktionshinder gör det svårt att ta sig till aktiviteterna eller att ta dem till sig. Den satsning på kultur i äldreomsorgen som Region Halland, Länsbildningsförbundet och kommunen, med hjälp av statliga pengar, nu genomför bör utvecklas och permanentas. Kontakta mig gärna om du har idéer om hur vi ska göra för att alla ska ha möjlighet att vara skapande i gemenskap med andra. T.ex med ett mejl till d.gasstorp@inkorgen.nu.
Scanned-image-165/Dan Öyvind Gasstorp

 

Advertisements
This entry was posted in kulturpolitik, Uncategorized and tagged , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Gästbloggare: Halmstads kulturnämnd/Dan Öjvind Gasstorp.

  1. Dan Öjvind Gasstorp says:

    Ingen som vill kommentera?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s