Bilden av ett jag.

Filosofen René Descartes myntade på 1600-talet den klassiska satsen: “cognito, ergo sum” – “jag tänker, alltså finns jag”.  Människan har alltid intresserat sig för att bevisa och berättiga jagets existens. Vi kan följa tråden inte bara genom filosofin, utan även via  vetenskapen, religionen, litteraturen och inte minst – konsten.

Människan har förtrollats av sin egen fyskiska avbild sedan urminnes tider. Redan den gamla myten om Narcissus berättar historien om hur en grekisk yngling handlöst förälskar sig i sin egen spegelbild i vattenytans reflexion. Självmedveten gör oss unika. Forskning pekar på att det i princip bara är människan som har förmågan att uppfatta sin spegelbild och därmed få en insikt om jagets konstruktion.

Scherfbeck. Kolteckning från 1944.

Scherfbeck. Kolteckning från 1944.

I konsten har självporträtten en slags unik särställning. Genom tid och rum har konstnärer, på olika sätt och med olika syften, avbildat sig själva. I självporträtten genom historien kan vi utläsa frågor som berör genus, sociala hierarkier, psykets gestaltning, sexualitet, roller, identitet och makt. Det finns också porträtt som inte i första hand är tänkta för en publik, verk som kan jämföras med en privat dagbok där inget tillrättaläggs eller sminkas. Som Helene Scherfbecks berömda självportättsvit som skildrar hennes åldrande. Eller Rembrands jakt på sitt innersta väsen.

Selfie anno 1661. Rembrandt.

Selfie anno 1661. Rembrandt.

Vi lever i ett nu som verkar besatt av jaget. Eller är det så att demokratiseringen av instrumenten – bland annat teknologin och sociala medier – plötsligt gett jaget det spelrum som det alltid krävt och velat ha?

I dag är det nämligen inte  bara konstnärer kan ägna sig åt självporträtt. Med kameran har självporträttet blivit tillgängligt för alla, inte minst med mobilkameran som ständigt finns med oss i alla situationer – redo att ta en ”selfie” och därmed spegla vårt jag utifrån allt från fåfängda föreställningar till brutal uppriktighet. Men tekniken och dess sociala plattformar utgör också en möjlighet och utforska vårt jag och kanske framför allt våra olika jag/roller, beroende på sammanhang och humör. Liksom konstnärer gjort i alla tider.

Då handlar det om att vända blicken nyfiket inåt, snarare än utåt. Kanske något som Narcissus skulle tänkt på? Det gick ju sådär för honom. Förhäxad av sin statiska selfie tynade han bort där vid dammens kant och förvandlades till slut till en lilja.

Karolina P/Konstenheten

Jag tar en #sefie- därför finns jag?

Jag tar en #selfie , alltså finns jag?

PS. Nu utforskar Halmstads Konsthall  “Selfien.” Under Kulturnatten de 6 september visas halmstadbornas egna självporträtt i olika media i konsthallen och digitala selfies projiceras på teaterns fasad. Lämna in ditt självporträtt till halmstadbornas egen grupputställning! Den 29 augusti kl. 10-18, 30 augusti kl. 11-16 samt 1 september kl. 10-18 har konsthallen öppet för inlämning. Alla material, tekniker och format är välkomna. Det finns ingen gräns för hur många verk du kan lämna in, men skulle det råda platsbrist sker ett urval. Digitala selfies lämnas in genom det sociala nätverket Instagram. Glöm inte att tagga bilden med #selfiehalmstad. Tänk på att inte fotografera andra människor utan att fråga först. DS

 

Advertisements
This entry was posted in Halmstads Konsthall, Uncategorized and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s