Om drömmar och förväntningar. Och en konsthall.

Det finns en fråga i Halmstad som har stötts och blötts i decennier och det är frågan om en konsthalls varande eller icke-varande. Många tappra förslag har lagts fram genom åren, åtskilliga utredningar har genomförts. Några gånger har man varit nära att komma till skott, men så har olika uppsättningar av politiken satt käppar i hjulet, eller så har andra faktorer omkullkastat planerna. Man har genom åren talat om storslagen arkitektur, om olika placeringsmöjligheter. Drömt om kvadratmetrar och museirestauranger.

Det finns egentligen bara en sak man inte har pratat om och det är innehåll. Jag minns att jag satt med i en paneldebatt för många år sedan och lyfte frågan. En politiker tyckte att vi skulle visa Velázquez (spansk nationalmålare från 1600-talet), en annan föreslog Picasso och ytterligare en panelmedlem förespråkade att en framtida konsthall skulle visa konst av konstnärer verksamma i Halmstad.

Det verkar som om alla har just sin idé/bild vad en konsthall ska vara. När vi döpte om Stadsgalleriet till Halmstads  Konsthall för 3-4 år sedan blev det ett herrans liv. Jag fick mail från mängder av arga människor som inte tyckte man kunde kalla konsthallen för konsthall. Det var främst den lilla storleken som verkade förfasa. Till viss del också läget mitt i biblioteket. Men framför allt handlade om, tror jag, att det var något annat än det man drömt om och förväntat sig.

Än i dag är det mycket tyckande kring konsthallen. Ändå har konsthallen de senaste åren visat det absolut mest aktuella och relevanta i svensk samtidskonst och även lyft upp många spännande konstnärskap från Halmstad. Men det är som om den där besvikelsen vad det kunde vara aldrig riktigt lägger sig.

Personligen tycker jag att storleken och läget i Stadsbiblioteket är lysande. Det kommer många, många människor dit som ALDRIG skulle hamnat över de höga trösklar som ofta konsthallar har. Många får därmed möjlighet att möta konst på ett tillgängligt och icke-elitistiskt sätt.

Det finns en stark längtan hos många mäniskor om en ”riktig” konsthall i Halmstad, vad den nu än innehåller och symboliserar. Det är fint att längta tycker jag, så länge man längtar efter konsten och inte kvadratmetrar, placeringar eller prestigebyggen. Självklart hoppas även jag på att man någon gång satsar järnet och bygger sig en fet konsthall för samtidskonst i Halmstad. Låt oss då för guds skull inleda den resan med att prata om innehåll, vilket syfte konsten har och inte minst vem den ska vara till för.

Till dess kan man uppleva konsten på Halmstads Konsthall. Just nu pågår en magisk fotoutställning med Cooper och Gorfer. När utställningen slutar i augusti kommer, tack vare placeringen och tillgängligheten, en himla massa människor fått ta del av samtidskonst när den är som bäst.

/Karolina

Advertisements
This entry was posted in Halmstads Konsthall and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s