Ur gästboken

Häromdagen var jag på Halmstads Konsthall och sa hejdå till utställningen med Kristina Erikssons och Torsten Anderssons grejer. Jag tycker att det på många vis har varit en viktig utställning. Jag har skrivit på bloggen förut om framför allt Kristinas bilder som slår någonstans i magtrakten med sitt smärtsamma allvar om vad det innebär att vara människa. Personligen har jag svårare att ”nå” Torstens bilder, även om jag ser dess konstnärliga storhet. Jag tycker att det är ett förbaskat bra måleri, och det räcker långt för mig.  Båda konstnärerna är hyllande nationellt med stora utställningar runt om i landet bakom sig (utställningen på Konsthallen kommer förresten från Sven Harrys i Stockholm).
Det intressanta är att utställningen verkar ha delat Halmstadpubliken i två läger – åtminstone om man tittar i gästboken. Någonting i denna utställning gör nämligen publiken i Halmstad riktigt förbannade. Och jag försöker förstå vad det är. Jag trodde att publiken skulle reagera betydligt mer i våras när vi visade Nathalia Edenmonts kontroversiella fotografier med likmaskar och spädbarn med strypsnaror. Men då var det tyst. Eller när vi fyllde konsthallen med graffiti tidigare i höst. Tystnad.
Men nu!

Mest intressant är kanske den översta kommentaren ur gästboken.

Ris och ros. Ur gästboken på Konsthallen.

Ris och ros. Ur gästboken på Konsthallen.

Ps. Kan vi inte ha en omröstning  i Halmstad om vad vi vill se, inte vad ngn tycker att vi borde se?

Och då tänker jag såhär, att vårt uppdrag är  att visa konst som publiken både vill se och inte vill se och kanske det som publiken inte vet om att de vill se och det som de inte vet om att de inte vill se.

Det finns två stadiga missuppfattningar om konst som jag ofta stöter på. Det ena är att man ska ”förstå” all konst och det andra är att man ska gilla all konst. Är det kanske i glappet när man inte ”förstår” när man tror att man borde/måste förstå som ilskan föds?
Konstens storhet är att den landar olika hos varje individ. Att den gör oss förbannade och förundrade. Eller kanske bara helt likgiltiga just den här gången. Man behöver faktiskt inte gilla allt…

/Karolina

 

Advertisements
This entry was posted in Halmstads Konsthall, Uncategorized and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s