Barn ser konst

För andra året i rad ordnar vi konstpromenader på stan för Halmstads alla femåringar. Promenaderna är baserade på en bok vi på kulturförvaltningen gav ut förra året: Kotten som försvann, skriven av Hanna Norling, med bilder av Hanna Hallén. Det är ett äventyr där ett par barn upptäcker att en igelkott försvunnit från en tavla, och de ger sig ut bland Halmstads offentliga konst för att leta efter den. De möter välkända figurer som Kungamötet av Edvin Öhrström, Carl Milles Europa och tjuren, Hertig Knut av Walter Bengtsson, Drottning Kristina av Thomas Frisk, med flera.

Kotten leder vägen till konsten.

Det är två väldigt olika saker att visa konst för barn, och att göra det samma för vuxna. För det första är det sällan jag håller handen med de vuxna grupper jag visar runt, men på kottepromenaderna får jag gärna en klase med femåringar i varje hand. Men framförallt är det barnens öppna blick och nyfikenhet som står ut. Barn har en förmåga att intressera sig för allt som kommer i deras synfält, och de har inga förutfattade meningar om vad de ser. Egentligen spelar det ingen roll att det är just konst vi tittar på. Och vem konstnären är, eller när konstverket gjordes är helt irrelevant. Det vi pratar om när vi går runt är VAD VI SER. Och det är själva kärnan i konsten. Vi tittar, vi pratar, vi reflekterar, och i det mötet mellan konsten och betraktaren skapas mening, som inte finns inneboende i konstverket. Den betydelsebildningen kan man inte läsa sig till i en bok, eller få berättad för sig. Vi har alla med oss olika erfarenheter och kunskaper, och på så sätt är vi alla medskapare till konstverket. Det är därför ett konstverk kan säga något relevant till oss hundratals, ja tusentals, år efter att det skapades.

Nära kopplat till det här är en annan sak som skiljer: modet barn har att säga vad de tycker och tänker. Många vuxna är rädda att uttala sig om konst, för att de inte vill verka okunniga, eller göra en ”felaktig” tolkning. Att titta på konst är en process. Självklart behöver vi verktyg och nycklar för att förstå, men förståelsen och betydelsen är inget vi kan få serverat, det måste växa fram i dialog med verket. Det är en färdighet vi måste öva, och det börjar alltid i frågan: vad är det vi ser? Och den kan faktiskt var och en av oss svara på.

Ylva

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

One Response to Barn ser konst

  1. Pingback: Kottekonst! | Konst i Halmstad

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s