Konsten ska beröra och uppröra

Just nu pågår en debatt i nationella tidningar, radio och tv om det omtalade och omdiskuterade konstverket på Söndrumsskolan. Det är en nyanserad  och saklig debatt som rör sig kring konstens funktion i vårt samhälle, dess vikt för yttrandefrihet och dess kraft att flytta fram gränser.

Det pågår också, delvis en helt annat, debatt lokalt. I går utgjordes en stor del av Hallandspostens insändarsidor av upprörda inlägg gällande konstverket. Dessutom hade tidningen fyllt på med webbkommentarer som handlar om att verket utgör en ”visuell våldtäkt och borde polisanmälas” samt att ärendet borde ses över av Skolinspektionen. En av insändarna handlade om varför konst inte bara kan vara vacker och att vi behöver ge harmoni och lugn till våra unga.

Jag tänker inte raljera över detta. En av konstens roller är nämligen att vara vacker och fin att titta på. Men konsten har också fler uppgifter. Den speglar och reflekterar händelser och skeenden i vår tid, gräver djupt ner i vårt samhälle, pekar ut riktningar, tendenser och ömma punkter.  I den rollen händer det inte sällan att konstverk både berör och upprör.

Carolina Falkholt verk, en abstrakt bild av ett kvinnokön, är ett sådant konstverk.   Vi kan milt sagt konstatera att det är ett motiv som vi laddar med en massa saker beroende på var vi själva står och kommer ifrån. Men den huvudsakliga laddningen verkar ligga i det faktum att den är placerad på en högstadieskola. Kritikerna menar  att de unga påtvingas en sexualiserad bild.

Konstnären själv menar att hon med bilden vill ”ladda om” motivet.  Göra det vackert och starkt och därmed  frigöra det från pornografin och traditionen att kvinnokönet är något skamligt och undangömt.   Hon vill framför allt få oss, eller snarare de unga på skolan, att prata, reflektera och begrunda.

Jag läser i dagens Hallandsposten att nätmobbningen bland unga är värre än någonsin. Att ordet hora och bög används  i vardagen. Hur ska vi vuxna kunna vara ett stöd i detta om vi med vår ilska förstärker den negativa laddningen kring könet och därmed cementerar könsrollerna?

Det kanske mest intressanta med hela den här debatten är att det saknas en mycket viktig röst. Nämligen de ungas. När de talar tänker i alla fall jag lyssna noga.

/Karolina

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s